torsdag 13 oktober 2011

Deprimerande bakning

Min syster ringde mig i förrgår och var lite hysterisk. Hon hade sett på tv att det bara är deprimerande människor som bakar, tråkmånsar som inte kan vara kreativa på något annat sätt och som tycker om att vara den som bjuder och kan säga att det här har jag gjort och göra alla glada.. Haha men fick säga till henne att hon bakar inte så hemskt mycket, 1 gång/varannan månad gör dig inte till någon som bakar så speciellt mycket!

Jag såg själv programmet hon pratade om igår (Landet brunsås svt1) och lyssnade på fortsättningen av det syster hade sagt till mig. En forskare säger att dom som bakar mycket är olyckliga och kan befinna sig i en livskris.. Oj tänker jag, bakar jag mycket och har jag en livskris? Är det mycket att baka varannan vecka? Jag känner ju folk som bakar varje dag! Är dom deprimerande och olyckliga människor?

(Ett tips för tvkvällen, se Landet brunsås! Jag försöker följa det programmet för det är så intressant, handlar om svenskars relation och tradition till mat. Det var Henrik som fick mig till att börja se det programmet i förra säsongen.)

Jag vill iaf inte kalla mig själv för deprimerad, haha
I skrivande stund har jag en bröddeg på jäsning, kanske bakar jag nu för att jag gjorde bort mig nå jävligt i morse med jobbet och mår dåligt över det.. Jag får ur mig mitt dåliga samvete på att knåda deg! Slå deg! Slänga in det i ugnen för att sen äta upp det med ett tjockt lager smör och flera skivor ost..

Inga kommentarer: