Jag har de senaste dagarna läst om all vanvård inom äldrevården. Har jag bara haft tur och arbetat på bra ställen eller överdriver folk? Jag vet att jag var lite misstänksam mot personalen på boendet där min farmor bodde. Kanske var jag det då det handlade om MIN farmor? Jag var extra beskyddande och tyckte personalen där kunde gjort saker bättre. Nu bodde jag inte nära min farmor, men jag hälsade på henne varje gång jag var på besök i Söder. Varje gång låg hon ensam på rummet när de andra satt ute i dagrummet eller fick kaffe och fika vid bordet. Jag fick som svar att min farmor inte brukade dricka kaffe. Men jag vet att hon drack flera koppar kaffe per dag, medan hon bodde hemma. Jag tyckte att hon iaf skulle få vara med under fikat och då kanske hon skulle ha ändrat sig och faktiskt velat ha kaffe och bulle om hon såg alla andra sitta och fika. Men det är bara som jag hade gjort om jag jobbat där. Om någon inte riktigt kan prata för sig själv försöker jag ändå tänka på vad hen behöver för att må bra. Är det att ligga ensam inne på rummet, eller är det att få vara med andra människor och delta i dagliga aktiviteter? Bara för att man inte dricker kaffe behöver man ändå vara med andra människor. Det är vad jag tycker iaf. Sen har jag mycket mer att säga om allt, men det får bli en annan gång.
Jag är glad att jag bara har stött på bra omvårdnad och personal som bryr sig om andra där jag arbetat. Sen är det skit att allt ska handla om pengar i denna värld vi har. Det hade kunnat bli ännu bättre om man satsade mer pengar i vården och med allt som har med människor att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar