Min Farmor

Min älskade lilla farmor gick bort i måndags. Det känns tungt i hjärtat. Farmor var min förebild och inspiration. Det var hon som tog mig till simskolan, hon som lärde mig åka skridskor, hon som satte mig vid symaskinen när jag var 4 år gammal och väckte mitt intresse för hantverk. Jag har bott mycket hos farmor när jag var liten, alla lov och där emellan var jag hos henne när mina föräldrar arbetade.
Vi åkte runt i hennes knallorangea 60-tals bubbla (SAAB) med röda Manchestersäten och med katten Svante. Vi var mycket ute på landet i stugan (stugan ligger förresten där de spelade in filmen Änglagård, så det är en riktig idyll) och runt till alla hennes gamla vänner. Vi gjorde mycket tillsammans och jag känner att jag har ett speciellt band till henne. Jag älskade att vara med min farmor. Jag trivs ännu idag att umgås med äldre människor. De har så mycket spännande och intressant att berätta, precis som farmor jämt hade. 

Nu känns det så tråkigt att jag inte kunde vara med henne när hon tog sina sista andetag. Har mått så dåligt de här dagarna pga det. Hon blev 87 år gammal och hon höll ut länge. Idag har min familj varit och planerat begravningen som både jag och Henrik ska fara till. Det blir norrland/fjäll "tema" då det passar henne. Fick frågan om jag vill spela gitarr under begravningen och det är något jag måste fundera på om jag klarar av, då det är en stor sannolikhet att jag kommer var helt förstörd och sitta och gråta under hela ceremonin.

Sen efter allt så kommer min familj hit upp för jordfästning och det blir en minnesstund. Hon får då vara med farfar, farbror och faster. Jag kommer att ha henne nära mig och kan fara och hälsa på och ta hand om graven, det känns bra.

Jag hade kunnat skriva en hel bok om min farmor, men det här får räcka för stunden. Jag klarar inte av att tänka på allt. Även fast jag börjar må bättre så är mitt hjärta är fyllt av sorg.