Jag har tänkt på en sak i mer än ett år, men aldrig sagt det..
Tror att det beror på att jag har blundat åt det, lagt det åt sidan.
Men när någon påminner mig så mår jag inte så bra över det. Jag vet att det är mitt fel , lr jag är en stor del av det.
Men igentligen så är jag som alla andra, för alla har någon gång gjort det...
Jag pratar om pojkvänner som kommer mellan sig och sina kompisar..
Man liksom fokuserar så mkt på killen och sig själv att man glömmer de närmaste som alltid vart där. Man tänker, ´dem har ju alltid vart där för en och att dem finns kvar, kommer dem ju alltid göra´... Men gör dem det?
Jag var med om en sak för ett år sedan som verkligen fick mig att förstå att dem kanske inte kommer att vara det. Och hela förra året har bekräftat det.
Så nu vet jag att det som alla säger är sant , men som alla förnekar, det är sant!
Pojkvännen går före sina kompisar och kanske också före sin bästa vän :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar