Trollhättan i mitt hjärta

Tiden stannade upp och jag var i chock när min lillasyster ringde mig i torsdags och frågade om jag hade hört vad som hänt hemma i stan. Hon berättade att en maskerad man hade gått in på kronan skolan (som den heter numera) och dödat flera personer. Det kändes väldigt nära, på vår gamla kronogårdsskola, i mitt område, vägg i vägg arbetar min andra syster, har bott 500 meter därifrån 15 år av mitt liv. Overkligt.

Fick senare kontakt med min storasyster som ringde och berättade att hon lever (hon var på jobbet), men det var hysterisk-panik och tidningar och utländska medier ringde nonstop till hennes arbete. Ambulanser som kraschat  in i väggen, poliser sprang runt och massor med oroliga människor var överallt. Min syster hade varit ute på promenad med en äldre tant bara en bit bort när hon hörde pistolskotten och skyndade sig tillbaka.

Min mamma arbetar på sjukhuset och där var det oroligt, poliser fick skydda personalen då folk ville tränga sig in på avdelningar.

En stad i sorg. Min stad.

Hatbrott fick man höra sedan. Nu får det vara stopp. Det får inte gå så långt så människor, BARN blir mördade!

Klockan två idag hålls en tyst minut för offren. Jag är med.

Hösten för två år sedan stod jag på kopparklinten i Trollhättan och tog den här bilden över Göta älv. Det här är min bild av min stad. Fridfull och vacker.